Idag slog jag till med att göra lite ny bloggdesign, älskar att leta gratistypsnitt och sitta och leka med bilder, kan sitta hur länge som helst utan att märka att ögonen blivit fyrkantiga ♥

Hade en väldigt trevlig fredag, lördag i Deggendorf utanför München i alla fall. Smidig resa, mysigt hotell, bra konsertlokal och 400 pers i publiken, helt enkelt mycket lyckat.

Synd bara att det blev en ångstfylld resa hem... går inte att förklara hur vi kände på flyget mellan München och Riga och allt jag försöker skriva kommer att låta töntigt, men jag ska försöka för det är säkert bra terapi för mig ;-)
Vi kliver på planet och det kom senare att visa sig att jag och Lukas satt bredvid en människa som antingen var psykiskt störd eller något annat, vi kan kalla honom för "psykfallet" i alla fall... "psykfallet" satt på Joels plats men det gjorde egentligen ingenting för det fanns några platser över,  han höll krampaktigt i sin väska som han vägrade lägga ner på golvet, hade en penna i handen som han höll så hårt så att knogarna vitnade, blängde olustigt på folk, satt med ryggen mot fönstret och benen in på halva Lukas säte och när vi precis skulle till att starta så drog han upp en bandana (näsduk) över näsan och munnen. Jag blev ju panikslagen, helt klart mest pga honom men också för att flyga som vanligt, vilket resulterade i att jag började storböla. Lukas och jag flyttade oss när vi hade kommit upp i luften och Joel satte sig bredvid "psykfallet", det var dom längsta två timmarna i hela mitt liv, och tankarna snurrade... åh, bara han inte vill gå upp på toa, vad har han i väskan?, har han en bomb på sig?, dan före 11 september...
Men så efter en eeeeevighet så slog hjulen äntligen i landningsbanan och vi andades ut av lättnad... men precis när vi gjorde det och fortfarande befann oss på landningsbanan, så fick "psykfallet" spatt och slängde sig upp ur stolen och nästan sparkade Joel i ansiktet med fötterna. Personalen ropade i högtalarna att han måste sätta sig ner, och Joel tvingde ner honom i stolen igen, och vi skakade alla som asplöv av rädsla. Precis när bälteslampan släcktes, så flyttar Joel sig och "psykfallet" springer fram i planet för att... ja jag vet inte... men komma ut först kanske. Vi såg honom inte mer, och ingen av flygpersonalen sa något, vi pratade lite med folk runtomkring, men det var allt... Vi fick ingen respons av security människor på flygplatsen i Riga heller, vi visste ju inte vad han hette och han satt antagligen inte på sin avsedda plats av en anledning... jag undrar så mycket vem han var, om han var sjuk, hade han planerat att göra något dumt eller var han kanske bara sjukligt flygrädd???